Oj, vad svart att hinna skriva! Och nu har jag hamnat vid en amerikansk dator hos var fantastiska vanfamilj Nordins. De har flyttat ur sitt sovrum och badrum for var skull, skjutsat oss, hamtat saker vi glomt, lagat var resvaska och, inte minst, ordnat sa att en sjukskoterska kunde skolja vaxet ur Elsas ora. Hon har haft vatten i orat mer eller mindre konstant sedan forsta doppet i hotellpoolen, och att hora illa underlattar ju inte formagan att lara sig engelska precis. Nu ar vaxet iallafall borta och Elsa hor battre an nagonsin forr.
Nu bar det snart av till farewell-knytis i en park och sedan ska Par halla ett foredrag i en kyrka som forvantas bli fullsatt. Han har verkligen fatt mycket uppmarksamhet for sina fragor och kommer nog att vara mycket nojd men trott imorgon nar vi borjar resan mot Marshfield. Jag och tjejerna har umgatts med Sue, Mike, Ryan och Anna idag, gatt en lang promenad, shoppat litegrann och forstas, tagit hand om Elsas ora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar